Hörneå bys hemsida
web-redaktör: lena.lindholm@becken.se
kontakt

En stilla betraktelse av Ann-Katrin Lagnefeldt

Ann-Katrin i Öre – artikel No 1

Jag sökte ett årtal och fann en trevlig hemsida

Häggströmarna på Strömsör - del 1

Häggströmarna på Strömsör - del 2

<<<>>>

Strömsör - en historisk plats - artikel 1

Strömsör - en historisk plats - artikel 2

Strömsör - en historisk plats - artikel 3

Strömsör - ur Hanna Bäckmans kamera - artikel 4

<<<>>>

Hörneforsbor berättar

Reportage

Startsida

Hörneå bys hemsida www.becken.se

En stilla betraktelse
av Ann-Katrin Lagnefeldt

Öre älv Ann-Katrin Lagnefeldt

Bild 1. Öre älv

Distansskribentens hemlängtan - emellanåt.

” Kust-männisch”, en sådan vill jag betrakta mig som.  Att bo vid havet präglar en människa,  det har jag hört någonstans, liksom att bo vid en älv. Kanske är det därför som jag inte kan tänka mig att bo i inlandet, utan behöver närheten till hav eller till älvar.

Jag bor sedan 70-talet i Stockholmsområdet, och sedan många år på Södertörn. I Stockholm, denna vackra stad glittrar vattnet runt om en när man åker mot Södermalm, Kungsholmen, Gamla Stan, Årsta för att nämna några stadsdelar. Just nu är Slussen en styggelse men det blir bättre när allt är färdigt.

På Södertörn har vi har nära till Drevviken, på sommaren blir det ofta utflykter till Dalarö eller Årsta havsbad. Eller så åker vi till Nynäshamn och Lövudden, där är luften mättad av salt havsdoft. När jag står där på stranden med sanddyner och runda slipade stenar, så brukar jag tänka på Örsten, stranden hemmavid där Öre älv mynnar ut i havet.                                                                                    
Understundom längtar jag dock till Öre. Att sitta på farstubron en sommarkväll och bara njuta av tystnaden. Inte en kotte i närheten. Tyst och stilla. Om det inte är myggtid förstås.

Jag har förstått att Öre by och älv ligger högt i kurs på Beckens hemsida. Och med all rätt. Älven är ju vacker, med höga nipor och fina sanddyner här och där. Dess meanderslingor slingrar sig genom en lång räcka av byar i tre landskap; Lappland,  södra Ångermanland och Västerbotten. Ovan sjön Örträsket går bäckarna från fjällen samman i en mindre fåra kallad Örån, för att nedom  Örträsket, övergå till själva Öreälven. Allt det där vet ni förstås, men söderut är det inte alla som kan skillnaden mellan våra landskap och län. Ännu mindre skillnaden mellan å och älv. Floder har vi ju inga som bekant.

I vår del av norra Ångermanland, rinner Öreälven ut i havet. Men först passerar vattnet byn Öre och nedre Öre. Den brusar högt vår lilla älv, vid brofästet innan Strömsör, kan det rent av vara strömt och lite farligt  men efter svängen nedströms så lugnar sig vattnet. Älven vet att snart är det fritt utlopp och flyter lugnt vidare nedanför våra lägdor där vi hade ”slått´anna” (slåtter) . Där trampade vi hö i ladan och sedan kunde man doppa sig i älven för att bli av hö och damm.

Gården är bara cirka 150 meter från älven där pappa hade sin egenhändigt byggda träeka och mamma bykte tvätt i en gammal kittel. Även om vi hade tvättstuga så var det mattvätt vid älven så länge mamma orkade.

Ann-Katrin Lagnefeldt

Bild 2. Mamma Berta.

Här går hon, min mamma Berta, med raska steg ner till älven med storkitteln från gården, den som man eldade inunder ute på gårdsplan innan tvättmaskinens tid.

I grytan kokades tvättvattnet till trasmattorna, man skurade med såpa och borstar och sedan skulle allt sköljas. Vi syskon hade ofta uppdraget att skölja mattorna i vattenlinjen där vi slog på mattorna med klappträn, vill jag minnas. Man fick ha koll på att de inte flöt i väg. Sedan fick de rinna av medan vi intog välförtjänt kaffe med  bullar, och läsk om man hade tur. Min favoritläsk var nog SydApelsin, dubbelt så god som det stod på etiketten. Sedan rullade vi ihop mattorna på skottkärran och kånkade upp allt till gårdsplan där de kunde torka i solen.

Ett starkt minne som jag har, är från sommaren 1980. Det var egentligen ett tungt år, då vi under den gångna vintern, förlorat en av våra syskon i alltför tidig ålder. Men en annan av systrarna, och som var textillärare höll en kurs i växtfärgning för oss syskon samt några nära vänner. Min mor var också med och det var en fin tid mitt i sorgen, att ägna sig åt växtfärgningen, göra upp eld, mala växter bland annat skvattram, och koschenillus (rött färgämne från en växtlus!) till färgbaden, föra stillsamma samtal och äta vår matsäck vid grytorna med vattnet kluckande mot stenarna.

Ann-Katrin Lagnefeldt

Bild 3. Öre älv.

En stilla kväll vid älven, antagligen med mygg. Här blommar de första vårblommorna men vi har kalla nätter och lite snö faller just nu. Vårsådden är i gång och snart är det påsk!

Glad vår och påsk likaså.

Ann-Katrin Lagnefeldt, 2024-03-10

 

Besökare

Hörneå bys hemsida www.becken.se